Man frågat mig, hur det går till att dikta,
Och hur jag gör, då jag små visor gör.
Och derför går jag nu att öppet bigta
Och lära ut methoden förr'n jag dör.
Om man blott vet, hur man skall rätt förfara,
Är konsten visst ej något trolleri,
Och litet tokig skall man verkligt vara,
Att tro, att man skall födas till genie.

Att vara inspirerad hör till saken:
Det kan du bli, så ofta som du vill.
Du ser blott till att du är rigtigt vaken,
Men sluter som till sömns ditt öga till.
Ideerna då komma af sig sjelfva,
Du gapar blott och säger ingenting —
Då börjar diktens flod att sjelfmant hvälfva,
Och hjernan snurrar som en broms omkring.

Med snabba steg du golfvets tiljor mäter
Fram och tillbaka, ifrån hörn till hörn,
Och flaxar vildt och mat och dryck förgäter,
”Till hälften näktergal, till hälften örn.”
Cigarrens rökmoln bilda kolonnader,
Der fantasien svärmar glad och ljus —
Då strömma rim och meter som kaskader,
Och tankar komma såsom stora hus.

Bläck får ej fattas, dito spetsigt skurna
Gåspennor bundt-tals för Apollos son,
Helst sådana, som blifvit klassiskt burna
Af hvita gäss från Lund och Fyris-ån.
Var snabb att fästa hvar poetisk stråle,
Se till att du har ark, som räcka till:
På Nyqvarns Bruk hos Fabrikören Ståhle,
Der får du hundra alnars långa, om du vill.

I ”etherns ljushaf” bör du flitigt bada,
Det Sången ger en friskare gestalt.
I Dikten kan ej litet mörker skada,
Men månljust bör det vara framför allt.
På ”ros och lilja” bör din Sångmö hvila,
I sol och ”ambra-doft” — och se'n ”med flit”,
Liksom Tegnér, kan här och der du kila,
”För sammanhållningen, en bit granit.”
 
Låt se'n ditt Opus ut i verlden löpa
Med full förtröstan till Publikens smak,
Och annonsera, att det finns att köpa —
Om du får sälja, blir en annan sak.
”Ty detta är hos menniskan det stora,”
Och kanske aldramest hos en poet,
”Att han kan ega allt och allt förlora,”
Förutom tron på sin odödlighet.