Min stråt är glad, min sol är bjärt,
min styrman är en tös
liksom en gädda rak och smärt
och knubbig som en gös.
Blir fisket uselt eller stort,
det rör mig ej ett dyft,
den bästa fångst jag nånsin gjort,
har nyss ombord jag lyft.

Men stackars, stackars hvarje mö,
som går i fiskarbåt
och följer på den trolska sjö,
där vinden löper våt!
I land hon tumlar yr och vild
med hjärtat mer ej fritt,
ty vågens sång och fiskarns bild,
dem blir hon aldrig kvitt.

Men sörj ej, sörj ej, liten vän!
Mitt hjärta redligt är!
Och kan du lida mig, igen
jag tro och lit dig svär.
Ty ytan hos en böljans man
kan skifta så och så,
men under skvalpet gömmer han
ett trofast djup ändå.

Min stuga står på Sunnbo ås -
och sanden bär ej bröd.
Där fins ej ko, ej gås,
men heller ingen nöd.
Ty aborr blänker på mitt bord
och braxen på mitt fat;
och kärlek, flicka - tro mitt ord -
är styfvare än mat.