I Lissabon där dansa de
i kungens röda slott,
bekrönta och bekransade
vid hurrarop och skott.
Där spelar hafvet som basun
och fjärran violin
och hvarje kind är purpurbrun
som starkt Oporto-vin.

Där sjunga rossignolerna
i dunkel muskottlund [sic]
för prinsarne och gemålerna
i nattens ömma blund.
Där fladdra kupidonerna
på vingar af kristall
kring grefvarne och baronerna
som sucka dagen all.

Du vestanvind af Salvador
som blåser stark och vek,
väck upp en hind ur liljesnår
att vi må drifva lek.
Jag är en hjort i myrtendagg,
min krona är af gull
och bär en ros på hvarje tagg
för all min längtans skull.

Från buskarne vid Munga strand
hörs mäktigt gny och brus.
Där dansa paren hand i hand
i Pillmans glada hus.
Hvar man som lyfter sina lår
till gamman i hans sal
är som en präktig matador
och prins af Portugal.

En trotsig sky går tung af bly
och spyr sin hagelsvärm,
men flickan lutar vårlig hy
mot Pillmans lena ärm.
Från buktig stång med höstligt bång
en väderhane gal,
men flickan ler i Pillmans fång
som Maj i Munga dal.

En fruktröd gren står gungande
och slår mot vägg och glas,
i humlegången sjungande
går östans druckna bas.
Du höstvind, fyll din vida bälg
och blås som i trumpet!
Jag är en högkrönt bröllopselg
bland rönn i Munga vret.

Nu spricker molnets grå madrass
vid åskans hårda knall
och månens skepp med gyllne stass
går fram i vinrödt svall.
Låt oss gå ut och segla med
från höstens vissna hus
till städer under liljeträd
och slott i myrtensus.