by Erik Sjöberg (1794 - 1828), as Vitalis
Till Laura
Language: Swedish (Svenska)
Se vissnande de unga rosor luta, I dem mitt öde förebildadt är; Till afsked klinga då min väna luta Ännu en gång mitt skönaste begär En tår skall öfver dina strängar gjuta. Det är ett regn, som hjertat svalka bär. Jag många tårar utaf omhet [sic] gråtit Det är den skatt natur'n mig öfverlåtit. Af dödens kyssar re'n min panna svalkas: Med öppen famn min moder, jorden står Ju närmare jag hennes hjerta nalkas Dess stillare mitt eget hjerta slår Om ej bland kindens rosor löjet skalkas, När ned jag i det stilla djupet går, Dock döden skönt min vestra himmel färgar Med rosorna, som på min kind han härjar. När med mitt stoft de leka, himlens väder, Och lifvet intet mer har quar af mig, Om dig din älsklings minne sorgligt gläder Och i en tår det vaknar opp hos dig - Min anda när du till claveret träder, I en af dina toner gömmer sig, Och, tröstande, när du din stämma höjer På dina läppar bland de sista dröjer.
Text Authorship:
- by Erik Sjöberg (1794 - 1828), as Vitalis [author's text not yet checked against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Hanna Brooman (1809 - 1887), "Till Laura", subtitle: "Under en sjukdom" [ voice and piano ], from Tre sånger vid Piano, no. 1 [sung text checked 1 time]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2022-07-13
Line count: 24
Word count: 170