Afton, huru skön! 
  I melodisk bön 
Dränker jag hvar jordisk smärta; 
  I din milda frid 
  Stannar lifvets strid, 
Stormen i ett menskligt hjerta. 
Hvarje qväll mot diktens ljusa fosterverld 
Flyr i toner anden med sin offergärd. 
  Afton, huru skön! 
  I melodisk bön 
Dränker jag hvar jordisk smärta.

  Dagen föds och dör;
  Sången lyckliggör, 
För hvad stunden kanske brutit. 
  Mången fröjd jag njöt, 
  Mången blomma bröt,
Jag är glad, med hvad jag njutit. 
Sviker lifvet ungdomshoppet någongång,
Icke sviken J, min kärlek och min sång! 
  Dagen föds och dör;
  Sången lyckliggör,
För hvad stunden kanske brutit. 

  Somna, varma själ! 
  Domna, tag farväl 
Af den dag du fridsamt njutit! 
  Mången blomma skön 
  Re'n har gjort sin bön 
Och sitt milda öga slutit. 
Klad din verld i dikt och sätt din själ i sång! 
Då är lefva herrligt, striden blir ej lång. 
  Somna, varma själ! 
  Domna, tag farväl 
Af den dag, du fridsamt njutit!