Ständigt jag ilar 
Blommorna kring, 
Sallan dock hvilar 
I deras ring. 

Dofter jag fångar, 
Far se'n min kos;
Derför jag ångar 
Liksom en ros. 

Hoppar på vågens 
Glittrande blå, 
Vaggar på rågens 
Guldgula strå. 

Dansar i backens 
Kyliga bad, 
Susar i häckens 
Dallrande blad. 

Hafsgudens spegel 
Andas jag på, 
Svanornas segel 
Strax börja gå. 

Rosen jag svalkar, 
Middagens stund. 
Liljornas kalkar 
Kysser min mund. 

Smultronen gunga 
Eldröda klot; 
Vass-stråen sjunga
Under min fot. 

Guldfjärilns vingar 
Lyfter min fläkt; 
Se, hur han svingar,
Skon i sin drägt. 

Asplöfvet darrar 
Tyst for min sång; 
Granen hon knarrar 
Under mitt språng. 

Blid, liksom solen, 
Varm, som dess ljus,
Bär jag kring polen 
Kärlekens sus. 

Derför hvar tärna 
Rodnar för mig,
Derför hon gerna
Går på min stig. 

Derför i qvällen 
Glad hon mig hör, 
När jag från fjellen 
Mildt henne rör. 

Nordfjellens sippor 
Fostrat mig opp; 
Snart från dess klippor 
Skyndar mitt lopp. 

När i sin öken 
Höststormen gnyr, 
Bort jag med göken 
Ilande flyr.