Sången klang i barnaåren
frisk som bäckens glada brus,
och den klang i ungdomsvåren
lika munter lika ljus.

Hur än år på år försvinner,
blir du evigt den du var,
lika stark din kärlek brinner,
sången klingar lika klar.

Lärde du af näktergalen
sångens konst en sommarkväll
när han sjöng i gröna dalen
under rosig himlapell?

Lärde du af hafvets vågor
att förr alltid bli dig lik,
när bestänkt med purpurlågor
vågen vaggade mot stilla vik?

Nej, det var helt visst ditt hjärta
som dig lärde fröjd och sång,
lärde dig att lindra andras smärta,
och att själf dock blifva evigt ung!