Du vita blom, som snöar ner
på trädgårdsgångens gula sand,
o fall, se! Gunhild är ej mer.
Hon drömmer på en fjärran strand.

Hon drömmer på en fjärran strand
om fjärran örtagårdars vår.
Och vid en ängels vita hand
hon in bland vita liljor går.

Hon in bland vita liljor går,
och vita blom från bågnad kvist
strö silversnö i hennes spår.
Så var du, när jag såg dig sist.

Så var du, när jag såg dig sist -
jag hörde vita vingars sus -
och ögats glans - jag såg det visst -
var fjärran örtagårdars ljus.