by Ernest Thiel (1859 - 1947)
O lif! min vän och fiende du var
Language: Swedish (Svenska)
O, lif! Min vän och fiende du var, och därför jag dig gränslöst älskat har. Vid brant och bråddjup, där vi sammanstötte, städs med ditt högsta motstånd du mig mötte. Jag minns med stolthet, fastän bruten nu, hur hufvudet jag högre blef än du: i nederlagens glöd jag härda lärde det stål, som segerns tillit hos mig närde. Med hvarje motgång starkare jag stod, tills du dig böjde för mitt öfvermod: då var du min en tid, min älskarinna, som hvarje stund på nytt jag måste vinna. Och nu, när Hades skymtar för min syn, skall högt i topp min flagga gå mot skyn! jag vill ha fest för dig, du öfverrika, som var min vän och fiende tillika. Och när mot skuggorna min längtan ler, skall purpurröd min lefnads sol gå ner! När timman slår och mina ögon brista, o, lif! Jag dig välsignar i det sista…
Text Authorship:
- by Ernest Thiel (1859 - 1947) [author's text not yet checked against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Hugo Alfvén (1872 - 1960), "O lif! min vän och fiende du var", op. 32 no. 4, Rudén no. 81 no. 4, published 1913, from Kring ditt rika och vågiga hår och andra dikter, no. 4 [sung text checked 1 time]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2022-04-30
Line count: 20
Word count: 148