Skytteln skall gå
och vävstoln slå,
långt innan rutorna blänka
gryningsblå.
Mor skall ställa och tänka
både för stora och små
dygnet om under julen,
medan far i sin mörka vrå
sitter trög och kulen
och ser på.

Men vid ett fat
med blodig mat
kvicknar han till och breder
sig kavat.
Ansiktet färg gör heder
åt en gammal soldat.
Se, nu lyfter han kruset,
och på lockets nötta sirat
glimmar skönt i ljuset
en dukat.

Lyssna och hör
hur stormen kör.
Vargarna tjuta på isen
utanför,
elden dundrar i spisen,
och i sin spilta rör
hingsten sig skrämd och fnyser.
Snöig står gårdens havrestör,
där ett kvitter fryser
bort och dör.

Sagornas jord
med fjäll och fjord,
var är din like bland länder
än förspord?
Händer som hålla händer
trofast vid samma bord,
öga som värmer öga,
vildfärd och skrock och bibelord,
det är fädrens höga
hem i nord.