Träden susa så kallt.
Fjärran äro de mina.
Höstliga stjärnor skina
på himlen överalt.

Ingen ger mig ett svar.
Ingen i världen hör mig.
Gamla nätter och dar
stiga ur glömskan för mig.

Sällsamt liv får det tomma,
och ur mitt hjärtas mull
skjuter en ensam blomma
mörk och hemlighetsfull.

Blommar en drömnatt bara.
Vissnar när det blir dag.
Är det mitt dunkla jag,
som ingen kan förklara.

Mörka blomma, din doft
bär mig mot höganloft.
Roten, som ingen spårar,
vattnas af blodtårar.