by Bernhard Elis Malmström (1816 - 1865)
Skogsfrun
Language: Swedish (Svenska)
Och jungfrun hon gick sig i blommande lund, Hennes tankar de flögo så vida. För henne sjöng fågeln i skymmande stund, Åt henne bjöd rosen sin rodnande mund. Men för vännen kär det ljuft är att lida. Skön jungfrun hon aktar ej lilja ock ros, Hennes tankar de flögo så vida. Hon tänkte på de fröjder, som flyktat sin kos, Det löfte om glädje, som icke fick tros, Men för vännen kär det ljuft är att lida. Och natten den skymde och stunden blef sen, Hennes tankar de flögo så vida. Och dufvan hon kuttrar på doftande ren, Och trasten han sjunger på blommande gren: För vännen kär det ljuft är att lida. Skön jungfrun hon hörde ej dufva och trast, Hennes tankar de flögo så vida. Hennes hjerta det slog utan ro, utan rast: Christ’ gifve, när våren är grön, att det brast! För vännen kär det ljuft är att lida. Men skogsfrun hon smyckar sitt silkeslena hår, Hennes tankar de flögo så vida. Hon smyger genom dalar, hon smyger genom snår, Och lunderna de buga och darra der hon går – Men för vännen kär det ljuft är att lida. Och hör du, skön jungfru, hvi sörjer du så? Hennes tankar de flögo så vida. Hvi lyster dig så ensam i lunden att gå? – Jag säger dig för visso: snart skall ditt bröllopp stå! – Men för vännen kär det ljuft är att lida. Och jungfrun hon fruktar sig föga i sitt sinn’, Hennes tankar de flögo så vida. ”I nätter och i dagar jag söker vännen min – Farväl, du Fru i skogen, min väg är icke din.” Men för vännen kär det ljuft är att lida. Jag säger för visso: snart skall ditt bröllopp stå, Hennes tankar de flögo så vida. När himlen börjar grönska och jorden blifver blå, Och näktergal’n blir svanehvit och svanen blifver grå – För vännen kär det ljuft är att lida. När mannen blir trogen, fast tiden förgår – Hennes tankar de flögo så vida. Och qvinnan af oskuld ej misstro förstår, Då blifver det tid, att i brudstol du går. Fur vännen kär det ljuft är att lida. Hvi söker du vännen i sommaren varm? Hennes tankar de flögo så vida. Din vän är den jag trycker kvar qväll till min barm, Din vän är den, som vaknar kvar morgon på min arm. Men för vännen kär det ljuft är att lida.” ”Gud tröste dig, du ljuger, du skogsfru så led, Hennes tankar de flögo så vida. Mot fienden att strida, kär vännen min han red, Är kanske död och jordad allt efter Christen sed, För vännen kär det ljuft är att lida. Och vor’ du än så fager, som folkets saga lär, Hennes tankar de flögo så vida. Och vor’ du än så rik på guld, som du på falskhet är; Dock skall du ej förleda den man, som jag har kär. För vännen kär det ljuft är att lida”. Och skogsfrun hon skakade sitt trollspö och log, Hennes tankar de flögo så vida. Och fågeln han gömde sig på grenen, der han slog, Och ufvarne de tjöto af skräck i djupan skog. För vännen kär det ljuft är att lida. Då ropar det i skogen: ”Min vän, mitt hjertas vän” – Hennes tankar de flögo så vida. ”Hur mycket jag har längtat, och ej jag ser dig än” – Skön jungfrun hon kände den rösten igen. För vännen kär det ljuft är att lida. Och skogsfrun hon svängde sitt siare-spö Hennes tankar de flögo så vida. Hon rörde vid pannan på den älskande mö: ”Han ropar mig den trogne, för dig är tid att dö” – För vännen kär det ljuft är att lida. Men jungfrun hon log och mot himmelen såg, Hennes tankar de flögo så vida. Och spöet som en orm ibland blommorna låg; – – Men solen gick upp ur den glittrande våg – För vännen kär det ljuft är att lida. Och skogsfrun med nattliga skuggan försvann, Hennes tankar de flögo så vida. Och ungmön och riddarn de funno hvarann – Och troheten blommade, kärleken brann. För vännen kär det ljuft var att lida.
Confirmed with Linnæa Borealis. Poetisk kalender 1841, ed. by Bernhard Elis Malmström and Carl Johan Bergman, Med 3 Musikbilagor, Upsala, Leffler och Sebell, 1840.
Authorship:
- by Bernhard Elis Malmström (1816 - 1865), "Skogsfrun" [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Karl Collan (1828 - 1871), "Skogsfrun" [sung text not yet checked]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2022-10-17
Line count: 85
Word count: 691