Av rosor, rosor röda, 
som dofta uti solens glans, 
jag binder ömt en vacker krans, 
att lägga hos de döda.
Ett fång av rosor röda 
är livets brinnande symbol, 
de döda, de ha nått ett mål, 
för dem må rosor glöda.
De leva mer än andra, 
som här på jorden vandra 
med tanke på sin död. 
Jag ber för dem, när kransen 
jag lägger mitt i glansen 
av sommarsolens glöd.