Nu mogna alla ängarna 
så långt som solen skiner, 
nu stå på smultronsängarna 
de druvor som rubiner. 
Nu är det tid att skura rost 
av lie och av skära, 
och jäsa brygd och laga kost 
till skördemännens ära.

Den bästa brygd skall drängen ha, 
så säger gårdens jänta, 
och vi ska slicka stånkorna 
som stå i kö och vänta. 
Skall brygden gå från mun till mun 
så blir det som vi visste, 
att remmaren är alltför grunn' 
för mig som är den sisyte.

Men den kan svänga lien främst 
som skönsta flickan fångar 
och ingen önskar vara sämst
där blommig klöver ångar. 
Och linet vaggar böljeblått 
på höjder som vi hinna 
förrän en annans lie nått 
mig och min räfsarinna.