Jag varnar dig för viljorna, 
som taga hvar sin lejondel 
och härska uppå tiljorna 
i denna världens sorgespel.

Den ena är den baggiga, 
som luktar skägg och gammal bock, 
den raggiga och taggiga, 
som stångs och sticks med lock och pock.

Den andra är den rakade 
med hökens näbb och räfvens grin, 
den tvättade och lakade 
med knipen mun och sluten min.

Den ena bringar öfningar, 
hvari det kyls, ditt heta blod. 
Den andra bjuder pröfningar, 
hvari du lärer tålamod.

Så, efter små förlöpningar 
af galenskap och kyss och kif 
med regelbundna löpningar 
du spelar ut till slut ditt lif.

Jag älskar icke viljorna, 
som göra världen kall och hård. 
Jag älskar mera liljorna 
och rosorna i blomstergård.