På den stora infarten till staden 
då solen står lågt.
Trafiken tätnar, kryper.
Det är en trög drake som glittrar.
Jag är en del av drakens fjäll.
Plötsligt är den röda solen 
mitt framför vindrutan 
och strömmar in.
Jag är genomlyst 
och en skrift blir synlig 
inne i mig
ord med osynligt bläck 
som framträder 
då pappret hålls över elden!

Jag vet att jag måste långt bort 
tvärs genom staden och sedan 
vidare, tills det är dags att gå ur 
och vandra länge i skogen.
Gå i grävlingens fotspår.
Det blir mörkt, svårt att se.
Där, på mossan, ligger stenar.
En av de stenarna är dyrbar.
Den kan besegra allt, 
få mörkret att lysa.
Det är en strömbrytare för hela landet.
Allting hänger på den.
Se den, röra vid den ...