Skön Anna hon går sig åt sjöastrand, 
hon skådar sig om så vida; 
till henne så kom det en fager unger man, 
han talade till henne så blida. 

"God dag, lilla Anna, så fager och fin, 
en bön jag nu må begära; 
om du ville följa av landet med mig, 
och bliva min hjärinnerli' kära." 

Inte jag det vill och inte jag det kan, 
ej heller må ni sådant begära; 
ty här är så mången riddareson, 
som mig haver bjudit sin ära." 

"Och bjude er sin ära vem som bjuda vill, 
med mig så skolen i nu följa,. 
ja, följa mig bort i främmande land, 
den rödaste gullkronan att bära."