Propra kör!
 Vem kan ana! Vem kan väl ana
 oron stör,
 fläktar vild uti din fana,
 där en Broders hand sig rör!
 Ingen tror, ingen tänker,
 djävulen blänker
 med ett grin
 just när friden likasom skänker
 stjärnors sken åt melodin.
 Bakom stärkveck stela
 vredgade böljor svalla.
 Ljusblåa ögon skela,
 rosiga munnar tralla;
 kören låtsas vänskap, sluten tätt,
 trillar, drillar stilla, ljuvt och lätt!
 Ingen kan ana, basen rullar så vred i grunden,
 ingen kan ana, tenoren har bitter smak i munden,
 fastän han skriker: "Glad såsom fågeln i morgonstunden."
 Propra kör!
 Vem kan ana, vem kan väl ana
 oron stör,
 fläktar vild uti din fana,
 där en Broders hand sig rör!
 
Folket lyss,
 folket tjusas, folket begrundar . . .
 Som till kyss,
 mild tenorens mun sig rundar,
 fast jag vet, den svor helt nyss. 
 Ledarns hand pinnen nappar:
 Luften han klappar,
 ringar slår.
 Men ibland han takterna tappar,
 vredgat spretar stritt hans hår.
 Nyss i saln det kackla:
 -- Blindpipor kan vi slippa!"
 -- Du vill ha körn att vackla! . . ."
 Röd sågs tenoren trippa:
 Hut! Jag bildar kör på annat håll!"
 -- Bilda du! Och drag för fan i våll!"
 Ord utav kärlek ljusa nödgas i sång man stamma
 Nog hörs tenoren susa: "Kärlek, o tänd din flamma",
 fastän han ryta ville. "Må djävulen dej anamma!" 
Folket lyss,
 folket tjusas, folket begrundar . . .
 Som till kyss,
 mild tenorens mun sig rundar,
 fast jag vet, den svor helt nyss.
 
Sångens brus
 sakta domnat. Tystnad orkanen,
 stumt vårt sus.
 Dörren stängd. På våta planen
 grälar körn i kvällens ljus. 
 Ledarn står blek om kinden,
 -- kappan i vinden
 slår och far --
 ropar till tenoren vid grinden:
 -- Tisdag, fem, vi övning har!"
 Denne gnolar bara,
 gällt han en gullton rullar:
 -- Öva din hesa skara
 tuppar! Men andra bullar
 blir det strax, när kören klyvs itu!"
 -- Inte ska du gnälla, skälla nu! --
 Andre tenorn, som står och röker på husets trappa,
 börjar på hån att hurra smått och i händren klappa,
 ropar: "Ja, krusa Gyllberg, han är ju Carusos pappa!"  
Sångens brus
 sakta domnat. Tystnad orkanen,
 stumt vårt sus.
 Dörren stängd. På våta planen
 grälar körn i kvällens ljus.
 
Propra kör!
 Jag vill lova, jag vill bedyra
 löftet hör:
 Allt till gott jag söker styra,
 medan orons våg sig rör. 
 "Vackra sky" må vi sjunga
 utan den tunga
 vreden dov.
 Blixtar, som i ögonen ljunga,
 släckas snart i Sångens hov.
 Trampar mig tenoren,
 vill jag ett handslag bjuda.
 Dundrar emot mig, svor en
 bas, skall min stämma ljuda:
 -- Trogna ädla broder, än en gång
 minns, att hjärtats nyckel heter sång!"
 Snart skall ej ondskan fradga över på alla kanter,
 enigt få åter susa, brusa kring berg och branter
 "Dåne som åskan bröder" och "Muntraste musikanter!"  
Propra kör!
 Jag vill lova, jag vill bedyra
 löftet hör:
 Allt till gott jag söker styra,
 medan orons våg sig rör.