Vi äro svenska gossar vi,
och svenskar vilja vi förbli,
så länge hjärtat klappar.
En gång mär vi lagt av vår kolt,
för Sveriges land vi bära stolt
blå rock med blanka knappar.

Ej finnes på den vida jord
ett land som vårt långt upp i nord
med älvar, berg och slätter.
Vi älska varmt dess fagra vår 
och sol som knappt till vila går 
i ljusa sommarnätter.

När stormen ryter i vår höst, 
vi tro oss höra fädrens röst 
i gårdens gamla lindar.
På våra sjöars blanka is 
vi fara glatt på Fritjofs vis 
som friska vintervindar.

Men mest av allt, näst far och mor, 
vi älska kungen, där han bor 
i slottet invid Strömmen, 
och så vår blå och gula duk, 
som än för vinden fläktar mjuk 
utöver oss i drömmen.