Ack, vad vår levnad är flyktig och snar, 
full av förtret och förhinder; 
knappast ett löje kring läpparna far, 
stå tårarna på våra kinder. 
Därför så häller jag vin i mitt glas, 
sätter en krans om min hjässa, 
sjunger en visa med dundrande bas 
och kysser en svartögd prinsessa.

Säger du: vinet och flickan i grund 
narra mig, tror jag dig gärna, 
men får jag njuta av glädje en stund, 
jag prisar min lyckliga stjärna. 
Vännen du sade, som tog mig i famn, 
glömt mig, när slut är kalaset - 
var dock min vän, när han nämnde mitt namn 
och öppnade hjärtat i glaset.

Betänk då att allting på jorden har slut, 
du själv, din vän och din flicka. 
Så tryck till ditt hjärta en salig minut 
med älska, med sjunga och dricka. 
När vinerna vinka och kärleken ler, 
så sitt inte trumpen och mulen; 
ty rosiga stunden hon kommer ej mer, 
hon har ur ditt liv blivit stulen.