Hvad jag är säll! - I lifvets morgontimmar 
Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag, 
Lik seglaren, som i sin julle stimmar 
På vikens spegellugn en sommardag;
Hvart helst han ser, en löfprydd kulle skälfver, 
En blomrik tafla tindrar för hans syn, 
Och strålfull himlen sig derofvan hvälfver, 
Och strålfull ler den under vattnets bryn. 

Hvad jag är säll! - I tusen former dansar 
Det sköna idealet kring min stig, 
Och äran står vid vägens slut med kransar 
Och vinkar leende och kallar mig. 
Odödlighetens lugna sol förgyller 
Det mål, jag söker, trånande och varm, 
Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller 
Min djerfva, stolta, ungdomsfriska barm.