Recit.
Wårt samfund öpnas Gån! att i de dar som komma
ännu för edra fjät med urval rosor strö
Så talar Wisheten; ty nöjets sparda blomma
bär kanske i sin kalk en ofödd nyttas frö.

Poco Allegretto
Men du min hälsning fick till mödornas försköning

Recit.
Så råder glädjen oss, möt leende din quäll,
om nyttan är din pligt, är Nöjet din belöning:
har du den ena fyllt, det andra njut var säll!

Andante
Nöje mägtiga Gudinna
för hvars fjäderlätta fot
all jordens rökvärk brinna,
tag, tag äfven vårt emot!

Bjud åt den, som går att skörda
Frukten af ett värksamt lif,
Lägga från sig dagens börda
Ibland våra tidsfördrif!

Honom som bekymren helsa
Räck din trollstaf, att en stund
Af hans mörka timmar frälsa
Åt vårt glädtiga förbund.

Bjud Behagen att fördröja
Lifvets snart försvunna dröm:
Under deras lånta slöja
Dina fjäril-vingar göm.

Bröder byggom dem ett Tempel
Och en fristad Vänskapen!
Gifvom verlden ett exempel,
Huru glädjen egnar den!