Gudarnas spår

Vi äro alla hemlösa vandrare
och alla äro vi syskon.
Nakna gå vi i trasor med vår ränsel,
men vad äga furstarna i jämbredd med oss?
Skatter strömma till oss genom luften
som icke mätas med guldets vikt.
Ju äldre vi bliva,
desto mera veta vi att vi äro syskon.
Vi hava ingenting annat att skaffa med den övriga skapelsen
än att giva den vår själ.
Om jag hade en stor trädgård
skulle jag bjuda alla mina syskon dit.
Var och en skulle taga med sig en stor skatt.
Då vi icke hava något hemland kunde vi bli ett folk.
 ... 
Ur vår tysta trädgård
skola vi giva världen ett nytt liv.

Ack, att fönster se
och väggar minnas,
att en trädgård kan stå och sörja
och ett träd kan vända sig om och fråga:
Vem har icke kommit och vad är icke väl,
varför är tomheten tung och säger ingenting?
De bittra nejlikorna sluta upp vid vägen,
där granens dunkel bliver outgrundligt.

Gudarna gå genom livet med hjärtat höjt över smärtan...
Gudarna bära livet lätt som pelare strålande valv.
Gudarna gå genom livet ensamma, oigenkända de stå och skåda ur eviga ögon vår skumma jord.
 ... 
Där de vandrat är en tröst att gå
för den som kämpar med kvaltyngt bröst.
Där de vandrat är en lust att gå
för den som skrider sin segerstråt.
Gudarnas spår försvinner ej ur världen;
att de gå över henne, gör jorden hög
och mänskan allt förlåtligt.