Tre sånger af Gellerstedt

Det fins en gosse och han är min,
som är så vacker och glad i sinn,
och han är min,
och han har lofvat mig ring och tro
och han skall bygga mig varmt ett bo
och jag har lofvat med hand och mund
att vara hans till min sista stund,
att vara hans, att vara hans!

Det skall du veta du ljusa björk;
det skall du veta du gran så mörk;
det vill jag säga er blommor små;
det will jag säga er böljor blå;
men tigen med det alli hop
att det ej kommer för snart i rop!

Gud vet nog om det, som bor i skyn,
men ingen vet det i hela byn,
att han är min och jag är hans!

Det är så tyst i skogen
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —

Och många tusen kronor,
det vill jag inte ha;
men just en liten krona
till vän, det är så bra!

Och slott med torn och salar 
må hvem som helmst få ta;
en liten kringväxt stuga 
en gång -- det vore bra! 
Så bra!

Bjöds s'en mej himmelriket, 
tu tal om jag sad' ja.
Men får Vår Herre råda,
så tror jag det blir bra. 
Så bra!