Tvenne sånger

Där stodo rosor i grönan dal 
uti kvällen, 
och aftonvinden han kom så sval 
över fjällen. 
Och när han kom 
och såg sig om, 
och såg dem niga 
så innerliga, 
och såg dem gunga 
och såg dem glöda 
så hjärtans unga 
och rosenröda, 
då sad' han så 
och klippte vingen 
åt blomsterringen. 
Vad sad' han då 
åt rosor små? 
Ja, det vet ingen, 
nej, det vet ingen.

Därs jöngo tärnor en morgonkvist 
bakom bäcken, 
då kom ung Amor med argan list 
över bäcken. 
Och när han kom 
och såg sig om, 
och hörde siskor 
i alla riskor 
och hörde kvittret 
som pärondroppar 
i aftonglittret 
på löv och toppar, 
en pil han drog 
ur lätta vingen 
och sköt på ringen 
i grönan skog. 
Månn' pilen tog? 
Ja det vet ingen, 
nej, det vet ingen.

Mellan trädens dunkla grupper gula sommarmånen står
 . . . . . . . . . .

— The rest of this text is not
currently in the database but will be
added as soon as we obtain it. —