Fem sånger ur skådespelet Biltog

Det hände sig en majmässedag 
och rätt om middagstid, 
de sköto eld på Faxehus, 
så lågan stod änd' i skyn. 
Faxehus ligger i svartom brandom.

De gingo sig ifrån Delsbo 
och intill Delsbo rå; 
de höggo fläsket från knogarne, 
så långt som de kunde nå. 
Faxehus ligger i svartom brandom.

Ack den som vore så stark som en björn, 
att ingen förmådde emot mig att strida, 
då skulle jag draga kring världens hörn 
i grann uniform och med sabel vid sida.

I killuvan skulle där namnet mitt stå, 
omflätat av rosor så större som smärre. 
Det märket betydde, jag vore en herre, 
vars rykte och namn över folkena gå.

Ack, slik en besynnerlig vagn jag skull' ha, 
smidd blott av silver och ädela stenar. 
Fyra par hästar jag hade att dra, 
fyra par björnar och fyra par renar.

Och inte vill jag sörja, 
men jag sörjer ändå, 
han kommer nog igen 
om ett år eller två, 
när rosorna de blomma så blida. 
Han kommer väl igen, 
mitt hjärtas egen vän, 
ty kärleken den vissnar ej så tida.

Eja! Gud give den saliga dag med fromma, 
på vilken allting så väl uti lag månd' komma. 
Min Jesus vände 
mitt stora elände, 
Han ville den önskade dag upptända 
rätt snarlig.
Beredder håll mig, 
o Jesu Krist 
att vänta din uppenbarelse, 
när den till sist 
vill hämta till fröjdesalen
från jämmerdalen 
din brud, den du har lovat hugsvala, ja amen!

Och frågar du vem starkast var, 
du slapp på svaret bida. 
Ej den är stark som ramar har, 
men som kan le och lida.