Framtidens skugga (The Shadow of the Future)

Mitä tahtoo kuolevainen sydämeni? Kuolevainen sydämeni pysyy vaiti.
Kuolevainen sydämeni ei tahdo mitään.
Tässä lepää koko maa. Sinua kouristaa, sinä käännyt pois.
Taikasauva on koskenut tähän maahan, ja se tuli tomuksi.
Ja raunioilla istuen
tiedän, että sinä tulet, aavistamaton hetki.
Tiedän, että odotat teljetyn oven takana,
että olen lähellä sinua ja sinä voit ojentaa kätesi minulle.
Minulla ei ole valinnan varaa,
totuus, seuraan sinua, vaikka sinä kuljetkin usvien maahan.
Totuus, totuus, asutko sinä hautaholveissa tomun ja käärmeiden parissa?
Totuus, asutko sinä siellä, missä on kaikki, mitä vihaan?
Totuus, valaisevatko sinun tietäsi surulliset lyhdyt?

O vad helvetet är härligt! 
I helvetet talar ingen om döden. 
Helvetet är murat i jordens innandöme 
och smyckat med glödande blommor... 
I helvetet säger ingen ett tomt ord... 
I helvetet har ingen druckit och ingen har sovit 
och ingen vilar och ingen sitter stilla. 
I helvetet talar ingen, men alla skrika, 
där äro tårar icke tårar och alla sorger äro utan kraft. 
I helvetet blir ingen sjuk och ingen tröttnar. 
Helvetet är oföränderligt och evigt.

Jag anar dödens skugga.
Jag vet att våra öden ligger i hopar på nornornas bord.
Jag vet att icke en droppe regn sig suger i jorden
som icke är skriven i de eviga tidernas bok.
Jag vet så visst, som att solen går opp,
att jag aldrig skall skåda det andlösa ögonblick, då hon står i zenit.

Framtiden kastar på mig sin saliga skugga;
den är ingenting annat än flödande sol:
genomborrad av ljus skall jag dö,
då jag trampat all slump med min fot, skall jag leende vända mig bort ifrån livet.