Re'n släckt är lampan i min flickas kammar,
Ett blekrött månsken blott på rutan flammar
Och genom slöjan, fäst för den, jag ser
Den skönes bild ej mer.
Snart skall hon bäddens trygga fristad hinna;
Se'n, blyga Cynthia, bliv min spejarinna,
Och yppa vänligt hvad du skåda fått
För mig och natten blott.
Om med en blick, där himlen strålar åter,
Hon sammanknyter händerna och gråter
Och talar ord, som blott en ängel hör,
Sin aftonbön hon gör.
Men om den höljda barmen rörs och bäfvar,
Ett leende på rosenläppen sväfvar,
Och kindens låga sakta tänder sig,
Då drömmer hon om mig.
Available sung texts: (what is this?)
• J. Sibelius View text with all available footnotes
Text Authorship:
Go to the general view
Researcher for this text: Emily Ezust [
Administrator]
This text was added to the website: 2004-07-11
Line count: 16
Word count: 103
The fire (extinguished) is the lamp in my girl’s room,
A bleak moonglow reflecting on the window is the only flame
And through the curtain, fastened to it, I see
The beautiful image no more.
Soon, the bed’s safe sanctuary she’ll reach;
Look, shy Cynthia, be my spy,
And please kindly reveal what you saw
To me and the night alone.
If with a glance, which is lit from heaven,
She clasps her hands and weeps
And speaks words that only an angel hears,
Her evening prayers are said.
But if the veiled bosom stirs and quivers,
If a smile on the rosy lips floats,
And her cheek begin to blush,
Then she dreams of me.
