Lyss! lärkans sång ditt knä framkallar
Till Floras gröne altare,
Der sommarns skuggerika tallar
Må dig en helgad kyla ge.
Ditt bröst, Camilla, hvad det svallar
Att höstens gyllne mognad se!

Vid månens ljus och dagens strimma
Man röjer sina frusna spår -
Ja, förrän stjernan slutat glimma
Du till din hushållsmöda går.

Tirsis' älskansvärda gumma,
Man dig i mjölk-kammarn ser
Stundom sila, stundom skumma -
Hvar du syns, man dig tillber.

Stärkt och hvitt ditt mörka linne
I en hast förskönadt är.
Bordet i din stuga inne
Pryds af middag och besvär.

Hasta från din förstuqvist
På din gröna plan, Camilla!
Le och sjung och sitt nu stilla -
Trött och tankfull är du visst.
Tag ditt maroskin, min lilla,
Med två vackra ögons list!

Se hur kon, som står vid stranden
Råmande bland andra kor,
Då hon ser den vackra handen,
Hon sin stäfva ombetror.
Skrubb och hyllor rummet kläda -
Golfven bonade jag ser.
Märk Camilla hur hon ler,
När hon vill mjölkkammarn städa
Och sin bunke sätter ner!

Tirsis, Josef och Lovisa
Och Camilla, trösten mig!
Kommen att en hvar för sig
Med en suck mitt bröst beprisa!
Damons pligter äro dyra -
Herden åldrig blir och svag:
Unnen honom vid sin lyra
Gråta på sin födslodag!