O, gräv mig en grav, dödgrävare snäll, 
jag längtar att komma till vila, 
jag ser inga stjärnor ute i kväll, 
där mörka skyarna ila.

Jag hade ett hjärta, som gav och som gav.
Nu har det ej mera att giva.
Ack, snälla dödgrävare, gräv mig en grav;
jag kan ej min ledsnad beskriva.

Nu står där blott åter ett svidande sår --
där riva de alla och sarga;
ack, snälla dödgrävare, red mig en bår,
så lugna kanske sig de arga.

Så kan jag måhända få fred i min grav;
där växa små blommor ur mullen.
Jag hade ett hjärta som gav och som gav. --
Ack, kasta ej stenar på kullen!