Sjung, sjung i arlarna,
flygande storm, du kämpars vän,
sjung, sjung i salarna;
glimmande höstlöv fara.
Stolt under ekarna
prunkar en senad skara än,
trofast i lekarna,
trofast i storm och fara.

Fast, fast mot rockarna
slå dessa bröst som stormen spänt,
lugnt under lockarna
trotsiga blickar fara.
Än från altanerna,
där sina lyktor vildvin tändt,
ler mot kompanerna
kvinnornas unga skara.

Snart, snart på planerna
möter jag dig som ingen vet.
Starkt som orkanerna
känslornas vindar fara.
Går du i tågande
skyarnas svalka röd och het?
Ord har jag lågande,
länge jag måst dem spara.

Sol, sol, i ekarna
tänd nu till balen höstens bloss!
Mörkt brinna vekarna;
dånande vågor fara.
Våren den susande,
har inga visor mer för oss.
Livet är brusande,
stormsång och stormdans bara.