Nu är det sommarmorgon
och jordens högtidsstund
nu ringer blåa klockor
sin frid i helig lund
av rönnar, björk och sälg.
Nu är det jordisk helg.

Nu sänker himlen stilla
sig över jorden ner
och lyss till hennes klockor
som den i grönskan ser.
I andakt allting står
som spröda klangen når.

Långt bort är kalla stjärnor,
långt bort är gränslös rymd,
men av det sommarblåa
all sorg är undanskymd.
Allt är blott jordisk frid
en stund vid sommartid.