Jag gungar i högsta grenen
av Harjulas högsta ås.
Vitt skina de blåa vatten,
så långte de av ögat nås.
Av Längelmävesis fjärdar
där skimrar ett silverband,
och Roines älskliga vågor
i fjärran kyssa dess strand.

Jag är blott en liten fågel
med späda vingar och små,
men vor' jag en örn i molnen
jag flöge högt i det blå
och flöge och flöge vida
allt upp till Guds allmakts tron
och sjönke där för hans fötter
och kvittrade så min ton:

"Du helige himlens Herre,
hör lilla fågelens bön!
Ack, hur är din jord så ljuvlig,
ack, hur är din himmel så skön!
O, låt våra sjöar stråla
klart uti vårt kärleks brand!
O Herre, lär oss att älska,
o, lär oss att älska vårt land!"