Hur säll i vaggans famn du vilar än,
hur obekant med villorna och flärden!
Din bädd - av modershand bereddes den,
din ro - av syskon från den högre världen.

Som morgonlugnet kring en källas blå,
så frid din levnads oskuldsbölja söver,
ty tidens vinge slog ej än därpå,
och ödet gick ej än med storm däröver.

Du ler: - o, röjdes dock en gång för mig
den bild, som leker i ditt slutna öga!
 ... 

 ...