Jag kommer ändå, jag kommer nog
allt i den strålande vår,
så visst som träden löfvas i skog
och sjön uti vågor går.
Jag kommer till dig i lust och nöd,
   i sorg och glädje,
   med längtans glöd;
jag kommer i fjärran blå
till dig, mitt hemland, ändå!
   Ändå! Ändå!

 ... 

Du sorgsna hjärta, kom ut till mig
i strålars och blommors krans,
då skingras din sorg på vårens stig,
som dimmor i morgonglans;
och hvila som jag i naturens famn,
   i ängens grönska
   och lundens hamn
och sjung, när stormarna gå,
din ljufva kärlek ändå!
   Ändå! Ändå!