Jag storlig bekymrat är 
av den sorg jag daglig bär 
för eder, min hjärtans kära 
som jag ej kan umbära; 
ten stora sorg och möda 
tvingar mig visst till döda.

Ty allt som en ärtegårdssäng, 
som är med rosor bemängd, 
så låter I eder finna 
med ärlig tukt och sinne, 
allt som en jungfru bör 
vara emot sin hjärtans köra.

Tet bliver stor sorg och gråt, 
om vi skolom skiljas åt, 
jag måtte allena bliva 
uti stor sorg och kvida. 
Gud styrke i tetta elende 
och gåve min sorg en god ände.