Månen vandrar sin ensliga stig,
tyst i den drömmande natten,
lotusblomman har öppnat sig
gungar på blånande vatten,
gungar med brusten stängel framåt,
sakta strömmen förrinner,
månens blick henne följer åt,
tills hon i hafvet försvinner.

Så min kära i sorg jag såg
sakta från mig glida,
gripen af lifvets kylande våg
slets hon bort från min sida.