Som liljorna i natten
vid bäckens mörka vatten,
så glimmar du för mig, min vän, i mina dunkla år. 
I mina långa höstar
så underbart det tröstar
att tänka, hur i liljeljus jag vandrar, var jag går.

Och strömmens mörka vatten
gled snabbt förbi i natten
och gästar aldrig mer den strand, där liljefolket bor.
Ju fjärmare jag drager,
dess mer jag minns dig fager,
jag går som yr av liljedoft, jag hoppas och jag tror.