by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877)
Gamle Hurtig See original
Language: Swedish (Svenska)
Aldrig brusto ord vid bivuaken,
Där den gamle Hurtig blott var med;
Ofta satt han långt på natten vaken,
Talande om krig och fred,
Tände jämt sin korta pipa an
Och förgat den åter, bäst den brann.
Tredje Gustav var hans man. "Vad strider
Höll han ej med Rysslands stolta fru?
Mina vänner, det var andra tider
För soldaten då än nu;
Kungen själv stod med i rök och blod,
Nu är därtill en marskalk för god.
Tron mig, om hans herrar blott ej vikit
Från vad plikt och mod och ära bjöd,
Hade aldrig segern honom svikit;
Nu blev trolöshet hans död;
Det är världens tack, och den är tung,
Det är synd med sådan ståtlig kung.
...
Composition:
- Set to music by Karl Collan (1828 - 1871), "Gamle Hurtig", 1857, stanzas 1-3 [ voice and piano ]
Text Authorship:
- by Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877), "Gamle Hurtig", appears in Fänrik Ståls sägner, in 1. Första samlingen, no. 13
See other settings of this text.
Available translations, adaptations or excerpts, and transliterations (if applicable):
- FIN Finnish (Suomi) (Paavo Cajander) , "Hurtti ukko"
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2009-11-04
Line count: 84
Word count: 546