by Gustaf Fröding (1860 - 1911)
Jonte och Brunte
Language: Swedish (Svenska)
De kommo från ängen, och Brunte var hästen och Jonte var drängen, som tjänte hos prästen, och gammal var Jonte och gammal var Brunte och stocklat förresten. "Hå ja, gamle Brunte, för jämnan det tölas att vi två", sa Jonte, "bli sist med vårt hölass, - när vägen är krokig, vem raggen kan hjälpa, att litet det sölas?" Och Jonte han runkade sävligt på nacken och Brunte han lunkade sävligt i backen "Och jämt få vi ovett för mödan", sa Jonte, "skall det vara tacken?" Men Brunte han vände den åldriga mulen tillbaka och sände försiktigt förstulen en blick under lasset att se, om det ännu gick runt om med hjulen. Och lugnad han svängde med svansen åt Jonten. Men Jonten han blängde blott sömnigt åt Brunten. Han hör ej, han ser ej, han glömmer snart allting, den utgamle strunten. "Ja nu är han utgammal bliven hos prästen, och jag är väl skjutgammal själv", tänkte hästen, "men gott är att sova och få sig till kvällen en hötapp i västen!" Och Jonte han fumlade druligt med tömmen, och Brunte han drumlade framåt i drömmen, han stötte, han stracklade - hölasset vacklade fram utmed strömmen.
Authorship:
- by Gustaf Fröding (1860 - 1911), "Jonte och Brunte", appears in Gitarr och dragharmonika [author's text checked 1 time against a primary source]
Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive):
- by Matti Borg (b. 1956), "Jonte och Brunte", from 15 sånger til dikter av Gustaf Fröding, no. 1 [sung text not yet checked]
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
This text was added to the website: 2021-04-13
Line count: 49
Word count: 194