Flicka, hvad ditt ögonpar 
Stilla log allenast, 
Säg mig, hvem i alla dar 
Har spridt ut det genast? 
Hvad du än ej sagt med ord,
Men med strålar bara, 
Hvem har för vår hela jord 
Talat om det?  --  Svara!  

Flög jag förr en solskensstund 
Hän med hvita segel 
Dit, der gröna holmars rund 
Böljan gör till spegel, 
Då var allt så tyst kring mig 
För att vagga slupen. 
Nu med ens:  hon älskar dig, 
Hviska höjden, djupen. 

Gick jag ut der skogens led 
Sval min väg förmörkar, 
Der blott himlen skådar ned, 
Blåögd, genom björkar,  
Stum var ljungen på min stig. 
Nu från hvarje tufva 
Nu från allt:  hon älskar dig, 
Tala röster ljufva. 

Nu det sägs i vestans flygt 
Och i fogelsängen 
Och i praktstil stär det tryckt 
Uppå blomstergången. 
Trastarne med säkerhet 
Redan derom språkas, 
Morgensolen jublar det 
Hvarje gång vi råkas.  

Hvad du än ej sagt med ord, 
Men med strålar bara, 
Hvem har för vår hela jord 
Talat om det?  --  Svara! 
Gaf du minsta blommor magt 
Att min ro bekriga, 
Säg då sjelf, hvad de ha sagt 
Eller bjud dem tiga!