Det är moln om din fot, det är sky om din kind,
du som möter oss okänd och ny,
Så låt slöjorna flyga för himmelens vind,
låt oss skåda din majfriska hy!

Ty vi tro du är skön, att din gång är glad och lätt
som en dans i Mahanaims ängd,
att du kommer som dagg till den längtande ätt,
som försmäktar i färdvägens längd.

För oss fram, var vår sköldmö, vi följa ditt spår,
vare kärlek ditt banér öfver oss.
Ty din här är all blommande människovår
våra sinnan stå tända som bloss.

Hvar är orätt och våld, var är suckan utan skuld?
Där är äfven vårt heliga krig, 
ty vi tro det förvisso, att rätt är mer än guld,
vi som väntat och hoppas på dig.

Sjung oss fram som en vårälf vid våra vägars rand,
som en pingstvind i darrande hult!
Lär oss värja och rödja med gamman vårt land,
tills af ära och korn det står fullt.

För oss ofega fram till den långa ro,
som skall famna oss fast som en brud,
att vårt lif blir ett offer af mandom och tro,
när du står som vårt budskap för Gud.