Hvad skall jag väl sjunga -- o, drottning, befall --
min luta är stämd.
Skall jag sjunga om känslornas vilda svall,
om hat och hämd?

Skall jag kväda för dig om riddarebragd
på främmande strand,
om hjälten, som slumrar, i grafven lagd
i det heliga land.

Skall jag sjunga om kärlek i ungdomens vår,
då dagen ej dör? --
Nej, för dig, min drottning, jag strängarne slår --
din riddare hör!

Om jag axlade kappan, fäste mitt svärd,
tog baretten på, --
jag fann ej i hela Guds härliga värld,
din like ändå.

Du lyser som stjärna, du doftar som ros,
och din leende mund --
för den flyktar sorgen genast sin kos
som hinden för hund.

Kung Gösta, ditt rikes klenod 
din drottning det är.
För dig, Margareta, jag spiller mitt blod --
dina färger jag bär!