Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blomma
som liljor i hans vård.
Man ser de skära kalkar
för Gud där öppna stå,
och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de få.

Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöja
på denna fridens ort,
vem vill då ute dröja
och stanna vid dess port.

Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom,
ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds helgedom.

Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro.