by Karl Alfred Melin (1849 - 1919)

Stolts Adelin hon var den vänaste mö
Language: Swedish (Svenska) 
Stolts Adelin hon var den vänaste mö,
     som sömmat i guld och siden.
Hon gångar sig ut allena under ö
     en afton, när dagen var liden.
          I skogens snår
          ett styng hon får;
så sof hon i berget i åtta runda år --
     men gräset gror under tiden.

Herr Helmer han var en riddare båld,
     därhos sin käresta trogen.
«Det svär jag att frälsa ur trollets våld
     min mö i villande skogen.«
          Så drog han åstad,
          så käck och glad,
med harpoklang, med sånger och kvad. --
     Krist gifve, att skörden blef mogen!

Den första gång han i harpan tog,
     då började liljorna att blomma;
den andra gång han strängarna slog,
     då rördes Guds helgon fromma;
          den tredje gång
          han höjde sin sång,
skön jungfrun väcktes ur dvalan lång --
     för nu står rågen i blomma.

About the headline (FAQ)

Authorship

Musical settings (art songs, Lieder, mélodies, (etc.), choral pieces, and other vocal works set to this text), listed by composer (not necessarily exhaustive)


Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]

This text was added to the website: 2009-02-17
Line count: 24
Word count: 133