Och alltid har hon dängt mig,
på dörren har hon slängt mig;
när kvinnfolk fått sin vilja fram,
har hänt att karlar hängt sig.

Jag tänkte: Öl vid egen ugn,
mens hustrun styr och ställer!
När en blir gift, så får en lugn
-- jo lugn fick fanken heller!

Min sista tröst är nu: «Må tro,
när i min grav jag sänks, ni,
på vedermödan evig ro
i himmelen mig skänks, ni?«

Och alltid har hon dängt mig,
på dörren hon slängt mig;
när kvinnfolk fått sin vilja fram,
har hänt att karlar hängt sig.