Prolog
Snö. Tö, Frö, Hö
om årets fyra tider
qväd nu, min Skaldemö!
qväd om du kan
så mjukt och grant
att du, om möjligt är i år
må knipa dig en Febi slant,
för den du nya byxor får.
Men hvarom ej, qväd hvad som sker
och hvad som är en sans culotte
på denna verldens ö:
Det är ej mindre eller mer än blott,
än blott det gamla: snö, tö, frö, hö.

Vintren
Snö, snö, snö, snö -
Hur vintren på oss frustar,
Qväd först, min Skaldemö!
En bister, Göthiskt bål Figur,
En raggig, ruggig, ruskig fan,
Till lik han sveper Guds natur.
Med gräs och gröda, bär och blan..
Med hvita björnens tass och nos
Han grabbar tungt, han andas kallt
Och värme, lif! adjö -
I dygd och vänskap, vers och pros
I allt 
Är mesta parten snö...
Snö.

Våren
Tö, tö, tö, tö -
Hur våren oss förlustar,
Qväd se'n, min Skaldemö!
En näsvis Page, han spelar spass
Med lyckan vid sin gjorda pris
Och smakar vid sin á la glace
Och äran i sitt slott af is.
Ty alltihop, som Ryska berg,
Som Tysk filosofi dernäst,
Han smältar pö om pö -
Och skälet - säg du skälmska dvärg!
Hoc est 
Att Alnackan spår tö...
Tö.

Sommaren
Frö, frö, frö, frö -
Hur sommarn för oss pustar.
Qväd ock, min Skaldemö!
En lefverbrun och Vasagrön
Ekonomie Direktör,
Han guld sig lofvat af de rön
Som Landtbruks Akademien gör.
Men tunt vardt gräset som han slog,
Och masken blädde af hans trän,
Och rågen blef till strö -
Säg då hvar löftet vägen tog,
Hvarthän?
Det stannade i frö -
Frö.

Hösten
Hö, hö, hö, hö -
Hur Hösten med oss rustar
Qväd sist, min Skaldemö!
En handfast dräng han stiger fram
Med yxa, lia, slaktarknif.
Så skär han öfver samma kam
Allt hvad som anda har och lif.
De höga trän, de låga strån
Och stutar feta, grisar små,
Grå råckar, Cordons bleux -
Det är nu ingen annan vän,
Hur så! 
Förty allt kött är hö -
Hö.

Epilog
Snö, Tö, Frö, Hö -
Hvart år med sina tider
Ej olikt är ett ö.
I pricken, som derpå är satt
Det hafver en numrerad hatt,
I öfrigt samma uniform
Af grönt och hvitt och qvalm och storm.
Men tiden gamla viskan tar
Och stryker prick och siffra ut,
Kanske förr än vi tro -
Hvad återstår? Hvad blir då qvar
Till slut?
Blott Evighetens O...
O!