Gläns över sjö och strand, 
stjärna ur fjärran, 
du, som i Österland, 
tändes av Herran!
Barnen och herdarne 
följa dig gärna, 
Betlehems stjärna.

Natt över Judaland, 
natt över Sion.
Borta vid västerrand 
slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar 
korus av röster, 
skåda en härligt klar 
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem, 
läppar där viska, 
viska och räckas dem
ljuva och friska:
»Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.«
Barnen och herdarne 
följa dig gärna, 
strålande stjärna.