Jag sladdar och jag vältar,
jag piskar och jag kältar:
hej ox, hoj ox!
Han blänger, som han menar:
«Hvafan, jag tror jag du slogs!

Ty säg mig hvad är latare,
en oxe eller statare,
mu dräng, bu dräng!
Så låt oss hålla samman
och gå med ro i säng.«

Jag mickar åt kamraten
i mödan och i staten:
hej ox, hoj ox.
Men jag har andra tankar
än bromsar, hö och box.

Där kommer rättarns Mia
med åbrodd och salvia.
Hej ox, hoj ox!
Du blänger, då jag hojar,
och du har hennes kox.

Nu kommer greven åkande.
Han stannar, nådigt språkande.
Hej ox, hoj ox!
Nu stiger hon i vagnen,
nu åker dom till skogs.

Han åker efter foxar,
jag trampar efter oxar,
hej ox, hoj ox,
men statare och greve
är ändå samma jox.