Slumra, slumra bölja blå, Dölj dig i vintertider, Ljusnande vår nog kommer ändå, Jublande skall du mot stranden slå. Slumra, slumra bölja blå, Vaknar nog hvad det lider, Vaknar hvad det lider. Hvila, hvila hvita snö Kall öfver berg och slätter, Skyddande gömmer du vårens frö, Sjelf skall i värme och sol du dö, Hvila, hvila hvita snö, Skimra i vinternätter. Tindra, tindra stjerna klart, Bryt genom natt och dimma, Skälf bland skyarna underbart Vårsol bleker din stråle snart, Tindra, tindra stjerna klart, Lys i gryningens timma
Fyra Sånger vid Piano , opus 36
by Laura Constance Netzel (1839 - 1927), as Lago
1. Slumra, slumra bölja blå [sung text checked 1 time]
Authorship:
- by Carl Ludvig Östergren (1842 - 1881), as Fjalar [author's text not yet checked against a primary source]
2. En dröm [sung text checked 1 time]
Med hufvudet under vingen En liten gråsparf satt Från himlen stjernorna logo I stilla vinternatt. Han slumrar och drömmar, den lille, Och hjertat af sällhet slår, Han drömmer om friska lunder Och om en blommande vår, Han ser en blånande himmel, Ser morgonrodnan gry. Han tycker sig lärka vara Och svinga mot rosig sky. Men en verld af oändlig sällhet För drömmaren öppen låg En framtid af sång och kärlek I skimrande glans han såg. Han sjöng om ungdomliga fröjder Om rosens rodnande hy, Han tyckte sig lärka vara Och svinga mot rosig sky, Allt högre han tyckte sig hinna, Han flög och han sjöng och han brann Men sol rann opp i öster Och drömmens bild försvann.
Authorship:
- by Carl Ludvig Östergren (1842 - 1881), as Fjalar [author's text not yet checked against a primary source]
3. Morgonstråle [sung text checked 1 time]
Kom, vackra morgonstråle,
kom klar och skär i österns rand,
på vindens lätta fåle
sträck ut kring haf och land!
Kom att oss bry,
färga ny
dagens hy
och hvar mulen morgonsky!
De tysta djupa vatten
i sund och vikar sofvo nyss
sin söta sömn i natten
vid tusen stjärnors kyss.
[Vinden han drog
tidigt nog
öfver skog,
tills hvar bölja vaken log.]1
Det gnistrar och det glimmar
som eld och guld i morgonskyn,
och hvarje bölja simmar
så rosenröd om hyn.
Silfret jag såg,
hur det låg
öfver våg,
och jag själf blef rik i håg.
[ ... ]
Authorship:
- by Zachris Topelius (1818 - 1898), "Metaren", subtitle: "(Känd melodi)", first published 1847 [author's text checked 1 time against a primary source]
1 omitted by Netzel.
Researcher for this text: Emily Ezust [Administrator]
4. En gang, og aldrig mer [sung text checked 1 time]
Ja, nu skal du dog vide det, Du söde, blonde Mö, Med Barmens glindsende Sölvernet Og Öiets dybe Glöd, Ja, nu skal du dog vide det, En Gang, og så aldrig mer, At eme dig jeg elsket har Og ingen, og ingen fler. Græd ej, min Rose, jeg beder dig Ei tage dig det så nær, Du hörer jo nu en Anden til, Gid du må hav' ham kjær, Og gid at det måtte glæde dig Når himmelen mörk du ser At ene dig jeg elsket har Og ingen, og ingen fler.
Authorship:
- by Anonymous / Unidentified Author [author's text not yet checked against a primary source]